Mount everest höjd och varför berget blir högre varje år

Mount everest höjd är något många undrar över. Den officiella siffran är 8 848,86 meter över havet, men berget förändras faktiskt varje år (ja, det stämmer). Här går vi igenom vad som gäller, varför höjden inte är helt fast, hur snön på toppen påverkar mätningen och vad det betyder för dem som klättrar.

Den officiella höjden

År 2020 enades Kina och Nepal om att Mount Everests höjd är 8 848,86 meter. Tidigare rapporterade länderna lite olika siffror, ofta runt 8 848 eller 8 850 meter. Skillnaden låter liten men beror på vilken metod man använder och om snötäcket räknas med eller bara klippan under. För att jämföra med andra höga berg i världen är K2 cirka 8 611 meter, så Everest leder med över 200 meter. Toppen är högre än många kommersiella flygplan brukar flyga, och temperaturen där uppe kan sjunka till minus 60 grader.

Varför berget växer varje år

Mount Everest blir cirka 4 millimeter högre per år. Det beror på att den indiska kontinentalplattan trycker mot den eurasiska plattan och pressar upp hela Himalaya. Processen har pågått i runt 50 miljoner år och fortsätter än idag. Det kan jämföras med när Eiffeltornet blev högre efter en ny antenn, fast i naturen sker förändringen mycket långsamare. Jordbävningar kan dock påverka berget snabbt: efter skalvet 2015 i Nepal misstänkte forskare att toppen sjönk någon centimeter, men senare mätningar visade att den fortsatte växa.

Snön på toppen påverkar mätningen

På själva toppen ligger ungefär 4 meter snö och is. Det betyder att den "riktiga" höjden från klippan är något lägre än 8 848,86 meter. Geologer mäter därför ofta båda värdena: en med snötäcke och en utan. Det är en av anledningarna till att siffrorna varierar beroende på källa, ungefär som med Sveriges högsta byggnad där antenner och spiror ibland räknas in. För att få ett exakt värde använder man idag GPS-mätningar direkt på toppen, kombinerat med radar som ser igenom snön.

Vad höjden betyder för klättrare

Höjden gör att luften på toppen bara har cirka en tredjedel av syret jämfört med havsnivån. Allt över 8 000 meter kallas "dödszonen", eftersom kroppen där bryts ner snabbare än den hinner återhämta sig. Sedan 1922 har minst 340 personer dött på berget, och dödsfrekvensen ligger runt 1 procent av alla klättrare. Värsta året var 1996 då 15 personer omkom, åtta av dem under en enda dag den 10 maj.